Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Passerade tankar och det förra livet

Vad finns det att göra åt ett liv som är passerat? Jag har lekt kurragömma i daggvått gräs och sprungit barfota efter citronfjärilar. Jag har lärt mig att simma, ett tag var jag smidig som fisken. Jag har smygrökt bakom utsmyckade träplank och hånglat med både tönten i klassen och mystiska poeten på ett rökfyllt café i Paris. Jag pratar tre språk flytande; svenska, franska och tyska. Jag har bott i sex olika bostäder, och jag har lärt mig att laga husmanskost och pasta. Min specialitet är en pastasallad med avocado. Jag har lärt mig att älska min man och tillsammans med honom har jag fått två välskapta, underbara barn. Jag har sett dem leka, precis som jag en gång gjort. Jag har känt lukten av rök men aldrig orkat lägga mig i.

Jag bor i ett litet hus med trädgård, där jag lägger min själ idag. Min man är död sedan länge och mina barn har egna barn.

Utan att stanna har jag kört slut på mitt liv. Jag har aldrig unnat mig en sekunds eftertanke. För några månader sedan, när jag var lite piggare, var jag ofta ute i trädgården. Det var en sorts terapi för mig, att få stoppa ner händerna i den svarta mullen och känna fukten smeka knotorna. Idag kan jag bara tänka mig att jag ligger därute vid någon rabatt och rensar ogräs. Men jag lägger fortfarande ner min själ i det.
Trädgården har blivit som en trogen vän som precis som alla mänskliga vänner kräver underhåll och kärlek. Och för att stilla min iver att få komma ut igen och gräva och plantera, så har jag fattat pennan.

Jag har ingen ångest över att dö. Jag har levt ett bra liv med mycket kärlek omkring mig, även om far kunde vara sträng. Men det finns så mycket jag vill göra som är helt omöjligt där jag ligger nu, till sängs. Jag läste en bok i unga år som handlade om en flicka som var mycket sjuk. Allt hon ville var att måla, och hon hatade de vita sjukhusväggarna som omgav henne. Så hon drömde sig bort, om ballerinor som dansade på väggarna och varma sommardagar förevigade i färg. Jag har försökt att visualisera på liknande sätt utan resultat. Fantasin har väl försvunnit i takt med gråa hårstrån på huvudet. Nöjd, inte tillfredsställd. Det Är Jag.




Prosa (Novell) av Ranki
Läst 356 gånger
Publicerad 2007-01-10 22:05



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Ranki