Du anar inte mitt liv, jag har haft tio av dem.

Första faderfiguren började sitt liv i mitt som alkolist som sedan blev frisk efter otrohet och lögner, och där dog jag för första gången utan att märka det endast 8år.

Min moders fd bästa väninnan blev min styvmor, de där småkillarna som varit våra bästa vänner sedan från begynnelsens tid blev mina bröder, ännu ett syskon och jag skuffades undan, in i skuggan där jag dog en andra gång utan att någon där brydde sig om en begravningssång.

Mitt tredje liv började utan att jag knappast märkte det man märker inte sådant när man varit död redan 2 gånger under 11år. Livet var kämpigt och när morfar dog, dog jag med honom livrädd för att behöva stanna ensam kvar. Det var knappast att jag levde alls under flera år, dagarna försvann och märkte mig med blodiga sår och jag dog en gång varje år efter det, alltid en ny styvfar i varje liv varje år. Min fader såg jag knappast alls och han såg aldrig någonsin mig. Jag, en enstöring med blodiga armar, du anar inte hur ont jag haft.

Dragen sliten genom livet bakom dess mörkas häst och vagn trots att jag endast velat dö.

I år dog jag tre gånger

Först våldtäkten som nästan förstörde mig medans en hatisk ny man bebodde vårt hus och ingen såg min smärta förutom då de kom gående förbi och skrattade grymt åt mig. Andra gången var då, den tredje detta året var...

Den tionde gången jag dog, var i kärlek.

Tärd av min vanmakt och hjälplöshet krossade han mitt hjärta tiotusen gånger om. Tro mig jag hatar honom nu, kanske blev fallet så hårt för att jag för första gången på evigheter vågade leva och alla fasaderna, skydden hade börjat försvinna, och han trampade sönder mitt hjärta. Han, En förr döende man, trodde att han skulle hålla mig vid liv, men det visade sig bara ge mig mer tid, att dö ifrån sedan.

Nu har jag mirakulöst återuppstått 10 gånger under mina unga 18år på jorden och jag är den största överlevaren jag vet, efter alla dessa besvikelser, all smärta, alla försök att dö, alla dödsfall, efter våldtäkt och psykvård i mitt liv, där tabletterna nästan tog mitt liv, efter alla dessa kvävande tårar, blödande armar och ben, efter alla blåmärken och sår på min själ, efter alla år av hat och smärta, misslyckanden, och att ha fått mitt hjärta bränt, krossat, trampat på, hatat, sprängt-

Återupplivat utan vård annat än min egen förjävliga odräglighet, så lever jag Ännu och nu känner jag för första gången i alla mina sammanbundna liv att jag faktiskt Vill leva.

Så önska mig lycka till för tro mig återfaller till döden de har varit många och till livet nästan lika många.

Återfallen kommer att komma kanske hårdare än någonsin.

Men för första gången känner jag mig redo för kamp.

För första gången är jag redo, att möta Världen.

- 06