Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
collaboration with Snoppe von Tratt


synligen osynligt

jag såg dig men du såg inte mig
du va så borta men ändå där
något sade mig att jag förtjänade dig
du låg nånstans ingen visste var men de skulle finna dej men frågan var när.

något lockande i ditt spikraka hår
du gick ut men visste ej vad som skulle ske
det sensuella över huden täcktes av sår
något hände som inte direkt fick mej att le

ville hjälpa dig att bli sedd igen
stod maktlös och fick bara se på
trots att flera glas vin sveptes oupphörligen
sitter här och de ska tydligen va så

hur kan man leva så om man är död
tro mej jag såg dej och det gjorde hon med
vi följde storögt ditt levebröd
så du vet det var inte bara vi som led

önskar att du frös så vi fick värma
( den galne var bara en flicka som hade det svårt)
skurkar med ansiktsfulhet som man inte kan härma
hopplöshet, skuldtripp, dåligt mående hon har det hårt

inte så lätt att vara göteborgare OCH brun i hyn
hade det varit MIN vän hade JAG själv hängt han
en vän blir lätt en ovän som snart pressar en i dyn
endast om jag utfört mordet hade min dröm vart sann

varför syns det aldrig hur osynlig man är
även om du nu är hjärndöd så hade du ett stort hjärta
Stockholmssyndromet förföljde och du blev \" kär\"
när hon talade till din mor såg vi en STOR smärta

vi såg vad som saknades dig
vilken tur att denna saga ej var på riktigt
du syns klart i blicken hos mig
vi minns dej som barn..från \"Burra\" till Niklas herregud så skickligt




Fri vers av Rieke
Läst 478 gånger
Publicerad 2007-01-14 02:48



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Rieke