De vackra orden du viskar till mig
faller som mjuka små snöflingor
mot mitt nakna hjärta

De smälter samman till en flod av tårar
som letar sig igenom
min själ

Att älska är att samtidigt förlora
fotfästet

att våga bejaka och ta emot det vackra
i alla orden du smyckar mig med
är förenat med smärta över att allt
en dag kan vara förlorat

Då skulle snöflingorna mot mitt hjärta
frysa till is...

Och jag skulle frysa i min själ