Jag sörjer dig inte för vi möttes egentligen aldrigDu frågade alltid hur jag haft det fastän du inte ville veta det märktes så väl och ändå svarade jag som om jag var tvungen eller som för att krampaktigt försöka bevara något oss emellan själsligt
jag vet inte men jag minns att jag glömde grubbla var gång min kropp kände dina händer
Och den kvällen då vi satt i soffan jag såg på Detaljer och älskade den du sa att du inte förstod läste en tidning istället ändå satt du kvar kanske av ren välvilja eller så orkade du inte kliva upp
jag vet inte men jag minns att saknaden efter likheter upphörde var gång min kropp kände dina händer
Eller alla gånger vi skulle älska då jag tog initiativet och du var snäll och ställde upp kanske ville du litegrann också eller så visste även du att vi var tvungna för det var ju så länge sen varje gång var det länge sen och ingen gång blev det bra
jag vet inte men min kropp minns ändå känslan av dina händer
Och så här i efterhand förstår jag att vi aldrig riktigt förstod varann men ändå på nåt sätt visste att det lilla vi hade tillsammans aldrig skulle räcka och att allt det andra som vi aldrig fann blev för mycket
Jag sörjer dig inte för vi möttes egentligen aldrig
men åh vad jag kan sakna dina händer
Övriga genrer
av
mejo
Läst 567 gånger och applåderad av 1 personer Publicerad 2007-01-21 21:27 |
Nästa text
Föregående mejo
Senast publicerade
Kärlekstankar och sameslöjd i ett hörn på biblioteket Känslan av att vilja börja om Att känna sig som en bluff Poängen med att inte alltid anteckna allt och vitsen med att vissa saker glömma Det är mitt Jämtland Få lite ordning mellan antiteserna Hon skrev en lista på allt som behövde förändras... Bitterljuvt om en fotbollssupporter Se alla |