Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Jag sörjer dig inte för vi möttes egentligen aldrig

 

Du frågade alltid hur jag haft det

fastän du inte ville veta

det märktes så väl och ändå svarade jag

som om jag var tvungen

eller som för att krampaktigt försöka bevara

något oss emellan själsligt

 

jag vet inte

men jag minns att jag glömde grubbla

var gång min kropp kände dina händer

 

Och den kvällen då vi satt i soffan

jag såg på Detaljer och älskade den

du sa att du inte förstod

läste en tidning istället

ändå satt du kvar

kanske av ren välvilja

eller så orkade du inte kliva upp

 

jag vet inte

men jag minns att saknaden efter likheter upphörde

var gång min kropp kände dina händer

 

Eller alla gånger vi skulle älska

då jag tog initiativet

och du var snäll och ställde upp

kanske ville du litegrann också

eller så visste även du att vi var tvungna

för det var ju så länge sen

varje gång var det länge sen

och ingen gång blev det bra

 

jag vet inte

men min kropp minns ändå känslan av dina händer

 

Och så här i efterhand förstår jag

att vi aldrig riktigt förstod varann

men ändå på nåt sätt visste

att det lilla vi hade tillsammans

aldrig skulle räcka

och att allt det andra som vi aldrig fann

blev för mycket

 

Jag sörjer dig inte

för vi möttes egentligen aldrig

 

men åh vad jag kan sakna dina händer




Övriga genrer av mejo
Läst 567 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2007-01-21 21:27



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

mejo