Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
När natten är som allra mörkast ...


Saknaden



Nordanvind
smeker vita rosor
på min kind

Linden
fäller
sina allra sista blad
i harmonisk balans
med vinden
i en virvlande dans

Midvinternatten
så tyst
så mörk

alldeles isande kall

i rimfrosten
din närvarande frånvaro
lämnar kvar
av det som ännu kan bli

i det liv som är mitt
singlande fritt
i sitt fall

utan dig
som det är så ont om
här hos mig


Fri vers av Peter Stjerngrim VIP
Läst 511 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2007-01-25 04:15



Bookmark and Share

  aol
såvemodsvacker längtansfylld dikt som berörde mej så,
2013-11-02

  Rozsi.kovacs

vilken vemod som här andas när man känner saknadens anda
2013-09-19

  minette
det gör ont :(
2007-03-07

  karenina VIP
vacker är denna. så stark i sin skrivelse samtidigt som känslan av vemod och saknad förmedlas väldigt väl.
2007-01-27

  Kicki Karlén
Instämmer med föregående läsare, vad är det med årstiden som gör oss så ensamma o vilsna och olyckliga. I den här dikten har du en fullträff; formuleringen: "din närvarande frånvaro" är härligt exakt.

Snyggt jobbat!
2007-01-25
  > Nästa text
< Föregående

Peter Stjerngrim
Peter Stjerngrim VIP