Jag gråter och skriker i panik genom dagen.
Men jag måste visa mitt ansikte i skolan, måste göra det läraren befaller mig att göra. Det säger lagen.
Och om jag spottar. Ska jag skämmas och stå på en fot.
Men om dem spottar, ska jag i tysthet tacka och ta emot.

De bad mig bygga ett liv av lera
Jag gav upp redan vid synen av klumpen
Det skrattades, dem ropade: Mera, mera!
Jag hade kunnat tagit livet och kastat den
i deras ansikte, kall och öm.
Det hade varit något,
men det var bara en önsketänkande dröm.

Dem bad mig måla något vackert från en kontur
men efter tre streck liknade det
fortfarande en trött filur
och jag hade namngett den för länge sen
men namnet och bläcket försvann genom pappret igen.
O jag målar hela världen svart grå o blå
för att ingen annan vågade göra så.

Och nu ska vi ställa ut
våra liv och alla fördomar ska knäckas.
Jag förblir en döende estet
Innan dagen hunnit börja lida mot ett slut.