Om allt vore annorlunda skulle vi sitta där, du och jag, i min berså av tusenskönor och le åt att himlen skiftar i hallonrött och sorglöshet. Då skulle vi äta knastriga biscotti och dricka lust med päronsmak och aldrig mer se tillbaka på det som var - och som är nu.
Då skulle jag bjuda dig in i min trädgård där ingen tidigare varit och ingen nånsin vill lämna och du ska trampa en alldeles egen stig i barfotarytmer och flanellvisor. Och dammens paddor skulle sjunga i kör.
Om allt vore annorlunda skulle jag fnittra åt alla humlors hemligheter och avslöja varje detalj, och ingen skulle någonsin vara rädd för att släcka nattlampans tröst. Och där i det ljusa nattmörkret skulle alla rädslor kläs i såpbubblor och stiga mot himlen.
Jag skulle viska i ditt öra alla ord ingen format och låta den vackraste Rododendron bjuda upp svårmodet en sista gång. Och när sedan lustgasen skingrats och vi hängt av oss daggkåporna skulle jag öppna trädgårdens alla grindar för att släppa in livet på besök.