Tonlösheten dånar lite högre nuförtiden
och dagarna har blivit sådär som genomskinligt små
så obegripligt tröttnadssträckta
tunnade
och ingenting jag vet
ingenting jag vrider in i mina framtidsdatumplaner
vill fastna riktigt formas verkligt
och jag vet nog vad du tror

Jag viskar aldrig allvarstankar längre i telefontimmar med dig
du har nog aldrig orkat höra mina nyanser
om du stumtalar
blundar
mot närhet som psykvreds i mörkerlivsfraser
ja jag vet mina synder mot oss
Men jag har levt ännu ett varv och jag har hittat en rytm nu
ett kaoslindrat jag du drömde om
och bitar du såg har tvinat bort
jag såg dem stelna
i ett höstfarväl jag kämpade utan dig

Så jo jag har vuxenväxt
suddats i sorgkanter
ja jag vet jag var svagtrasad förr
Men om jag suckar matthet över tyngdlöshetsdagar
jag har inte fallit jag står upp, så andas
jag är en ny nu en samlad en KBTfriskförpackad
och om du letar återfallstecken
så lugn

jag har bara tystnat lite
jämnats ut
i en falsk balans mot tiden