Nu hände det tillslut..
Det brast..

Löften..
Visioner..
Masker..

Orden är så långt bort från känslan att jag känner mig svart..
Jag syndar i varje tanke..

Överlever..
Slätar över..
Bygger upp..

Med handen på hjärtat säger jag..
Och håller handen så långt från själen jag bara orkar..

Älskar..
Sårar..
Ångrar..

\"Jag kan leva utan dig..\"
Som spjut i ryggraden hugger vetskapen om att du sa det..jag bara låtsas..

Tomhet..
Längtan..
Illamående..

Hatar att kunna se slutet..
Fan älskling..jag hade inte ens hunnit testa färdigt..

Lämna mig inte..?

Jag vill inte bli lämnad..
Jag vill bli öppnad..



Iallafall först..