Naglar

inuti..

Ögon

bakom..


Ge mig

en pensel..


Måla upp

det jag inte når..


Gav jag bort mig..?


Eller var tomhet

så kvävande alltid..


Som bomull

på toppen av plast..


Instucken

för långt..


Saknad

var det alltid

sä här krävande..?


Orkar inte

leva i dåtid

för att finna..


Nuet våldtog mig

och lämnade mig

ingenstans..


Därifrån

är det långt

överallt..