Där är han, den där pojken som jag en gång kände. Han står där, mitt emot mig och tittar på mig. Han är inte den han var för två år sedan, då han hade svart långt hår och tog 100 kg i bänkpress efter nästan 1 års lagom hård träning.

Det var han som var så full av hopp, och för första gången var fylld av självförtoende. Han var verkligen på topp.

Det var en pojke som alltid känt sig så ensam och bortglömd, med världens sämsta självförtoende. Men han fick ett nytt liv. Han rodde sina 10 km på gymmet varje dag och festade loss med sina vänner minst en gång i veckan. Han bytte image, från en helt vanlig pojk, till en lite mer hårdare stil. Han kallade sig gärna \"hårdrockare\", även om det inte var i någon extrem utsträckning.

Han gillade att se \"hård\" ut. För det är ju alltid de tuffa killarna som får all uppmärksamhet. Men han hade så många gånger sett dessa \"tuffa killar\", och hur de behandlar andra, i synnerhet tjejer. Så även om pojken ville vara lite tuffare, så kunde han ändå inte förmå sig att behandla människor som skit.

För han har väl alltid varit den där lilla snälla och blyga pojken, innerst inne. Han som har så mycket kärlek inom sig, men som aldrig riktigt får visa att den finns. Han hör ofta om hur omtänksam han är från vänner och annat folk. Speciellt att han är \"för\" snäll.

Det säger alltid vännerna. Men de om någon vet att denna otroligt snälla pojk, kan bli en riktigt arg pojk. Men det händer dock inte ofta. Det krävs otroligt mycket för att det ska koka över, och då kan det gå illa, för antingen pojken själv eller de som orsakat ilskan. Lyckligtvis så blir han aldrig så arg på sina nära och kära. Han är inte den typen som sårar och sviker sina vänner, familj eller kärlek. Nej, han fokuserar inte på att skada och såra, utan mer om att älska och ta hand om de som har en plats i hans liv.

Även om han, liksom så många andra människor, blivit utsatt för de värsta sveken som finns.

Man kan säga att livet pojken levde då, för två år sedan, aldrig var tråkigt. Han var en duktig och skötsam pojk. Gick till skolan, tränade dicsiplinerat på gymmet och han var med sina vänner dagligen. Han har aldrig varit sådär riktigt vältränad som han drömt om, och han var väl aldrig nära, även om han faktiskt blev lagom nöjd över sig själv.

Det här var också en tid, då han för första gången fick riktig kontakt med tjejer. Han träffade en flicka, som han pratade med hur mycket som helst. De träffades ett antal gånger, ganska ofta. Hon var den första tjejen som gav honom en riktig kram.

Det var pojkens första kärlek, och den här flickan visste om att han älskade henne, för det hade han gjort klart och tydligt. Men hon var inte säker på vad hon kände. Men hon bjöd ju hem honom, och de sov tillsammans. Pojken var så nervös den natten. Han, som alltid varit feg när det gäller sådana saker, fortsatte att vara feg. Han ville så gärna hålla om henne men han vågade inte.

Veckan efter, så ringde hon och bad honom komma hem till henne. Det var en lördags natt, kl 03.00. Så han åkte 3 mil för att komma hem till henne. Den natten så bestämde han sig att han kan vara feg när han är död. Så han gjorde de han hade drömt om. Han höll om henne, tätt hela natten. Många killar kanske hade velat något helt annat, men det har aldrig varit någon som känts viktigast för den här pojken.

Sedan gick de ett par veckor, hon ville inte träffa pojken så ofta längre. De visade sig i slutändan att hon älskade någon annan. Så pojkens första kärlek, blev en olycklig sådan.

Däckad i någon månad, så gav han kärleken en ny chans. Denna gång var de en äldre flicka. Ett år äldre för att vara exakt. Pojken talade i telefon med den här flickan i någon månad innan han träffade henne.

Det var på Power Big Meet i västerås. Han och en vän svischade runt på sina cyklar, fulla som ägg, och letade efter den här flickan. Hon hade sagt vart hon var, men det var så svårt att hitta henne i trängseln. Men de träffades, men hon var tvungen att åka hem snart igen. Det var sent. Men hon tog tag i pojken, gick en bit bort, och där skulle han få sitt livs första kyss. Många vet väl hur de kändes när man fick sin första kyss, speciellt när den kom från en person man verkligen tycker om. Pojken blev hög på livet. Han var riktigt lycklig när han drev runt på staden och skrek av lycka. Den här flickan ringde pojken samma natt, och sa att hon verkligen älskade honom. Efter alla samtal om nätterna, och efter att äntligen ha träffats, så älskade hon honom. Ni kanske kan förstå hur lycklig den här pojken blev då. Men dagen därpå, så tog hon tillbaka det per telefon.

Tung för pojken, men de skulle träffas snart igen. Så han tog tåget till Fagersta, men där fick han inte mycket tid med henne, på tu man hand. För hennes vänner var med hela tiden, de pratade och skrattade. Allt de sa handlade om saker från deras liv, som pojken inte visste så mycket om. Han blev utanför. Han åkte hem på kvällen, kände att allt blev misslyckat. Någon dag senare så får han veta att hon är i Västerås. Hon vill träffa pojken, i 20 minuter på centralstationen innan hon åker vidare till Stockholm. Pojken undrade vad hon skulle göra där, då sa hon att hon har träffat en kille som kommer från Stockholm, samtidigt som hon träffar den här pojken.

Men han ville inte träffa henne. Det kändes förjävligt. Efter alla samtal, alla känslor, så träffar hon någon annan vid sidan av. Självklart blir det ju så att hon väljer stockholmaren, för han hade ju en fet plånbok, en dyr BMW och var några år äldre.

Jag menar, hur skulle en pojk, som endast har otroliga mängder av kärlek att ge, kunna mäta sig med en äldre man, som har bil och otroliga mängder med pengar?

Pojken kände att livet var orättvist. Kände sig sviken. Var hans hjärta endast en leksak för kvinnorna?

Tiden gick.

Sommaren 2005. Pojken och två av sina bästa vänner gör en liten resa till Göteborg. Där skulle de tälta och supa i en vecka! Det var så otroligt roligt, det finns så många minnen att berätta om. En del är ganska sjuka, vissa är kanske barnsliga, men de mesta är bara så otroligt roliga! Men det skulle bli så mycket om jag skulle ta upp allt.

Men under den lilla resan, så var pojken faktiskt intresserad av en annan flicka. Det var en flicka han hade börjat prata med över internet, av en ren slump. Han föll för henne ganska snabbt. Men sedan så fick han höra att hon var upptagen. Pojkens värld var på nedgång igen. Men efter göteborgs resan, så berättade hon att hon hade lämnat sin nuvarande för honom. Han blev så otroligt glad!

Men missförstå inte, denna pojk skulle aldrig försöka \"sno\" en flicka från en annan man. För pojken är emot sådana fula knep, totalt emot dem.

Men eftersom pojken faktiskt trodde att hon var singel då han blev förälskad i henne, och att hon själv valde att lämna sitt ex, så bestämde de sig för att träffas.

Så han for till Örebro, där hon bodde. Den dagen, blev en av de bästa i hans liv. Han utdelade sin första kyss, som han tog initiativet till, och han fann kärleken som för första gången var besvarad.

Sedan finns det så mycket att berätta. Men inget som idag känns av något värde, eftersom för fyra månader sedan, då pojken och den flickan precis skulle fira 13 månader tillsammans, nådde ett slut. Ett väldigt sorgset slut som var fyllt av svek.

Allt slutade med ett sms på en onsdag. \"Jag orkar inte med dig längre, det är slut. Ring mig inte mer, för jag svarar inte. Ha ett bra liv. hejdå\" stod det, ungefär. Allt var så bisarrt och overkligt. Det som hade varit så underbart helgen innan...

Men det visade sig att den flickan, hans ex numera, hade pratat med någon annan bakom hans rygg. En annan kille, som hon var kär i. Visst, kärleken händer, men man kan ju vara trogen, och mogen nog att göra slut innan man går vidare. Otrohet har alltid varit något som pojken hatar. Det är i hans ögon, det värsta sveket i ett förhållande.

Men pojken konstaterade, att det var en repris från den gången han träffade henne, ovetandes om att hon var upptagen. Skillnaden var att hennes nye kille visste om att hon var upptagen med pojken, men den killen var tydligen så svinig att han stal henne.

Sedan hur den här flickan, pojkens ex, kan göra så två gånger, kan han inte förstå.

Men han blev så otroligt deprimerad efter att ha blivit dumpad via sms och bedragen. Han hade ingen energi alls. Gick inte till skolan, hans vänner såg inte skymten av honom. Snart så kom ångesten också, han ska ju snart ta studenten och har kommit efter så mycket i skolan. Sedan hjälper de inte att hans kära pappa har fått en sällsynt sjukdom i foten. En bakterie som äter upp foten inifrån.

Så nu är han inte bara ensam, deprimerad och fylld av ångest, han lider även med sin far, som själv är otroligt knäckt och deprimerad.

Men pojken har kommit till insikt, att det var lika bra att hans ex lämnade henne. För även om han fortfarande har underbara minnen, så vet han att det var bäst att det blev såhär. För hon kan omöjligt ha älskat honom, inte när hon behandlade honom på det viset.

Livet, som varit så mörkt det senaste halvåret, börjar ljusna. Men väldigt sakta.

Men han är ärrad för livet. Han är inte alls nöjd med sig själv på något vis. Hans självförtoende är kastat på botten.


Kärleken, är det bästa som finns, enligt pojken. Kärleken är något han lever för. Men efter att ha gett allt han har, så många gånger, och alltid fått skit för det, så vet han inte vad han ska göra längre. Han vill så gärna försöka igen. Med någon ny. Någon som är mogen för kärlek. Någon som kan ta emot all den kärlek han har inom sig.

Men han lever kvar här, i sin ensamhet. Där hans vänner är upptagna med sina flickor. Livet är ganska tråkigt och händelselöst.

Han saknar tvåsamheten. Ett kärleksfullt förhållande. Där de ger varandra närhet och kärlek. Någon han kan öppna sig för, någon att hålla hårt i sin famn framför TVn en regnig lördagskväll. Någon att somna tätt intill med, för att sedan vakna och beskåda en skönhet utan dess like.


Men det är bara en dröm...


Det var väl det jag hade att berätta om den här pojken som jag tittar på. Han som står där i spegeln. Jag känner honom inte längre, men jag börjar känna igen honom lite. Den där killen med den sjuka humorn och kärleksfyllda hjärtat.

Jag hoppas han hittar sig själv snart igen.