neej inte alls förstår jag hur du tänker bara för att jag verkar lyssna uppenbarligen faktiskt ingen tvekan om saken var det du som kråkorna hälsade på än fast de visste att det hela tiden var du som
slet deras vingar du behövde dem så du kunde flyga fortsätta din flykt från verkligheten antar att du förtsått hoppas jag att jorden sjunker o du med den hoppas himlen bär dina vingar för jag hatar inte längre tråkigt jag känner apati inför dig inte lika spännande längre.