det var musiken i mitt huvud
som fick mig slå ditt nummer
gång på gång
tyst andas i luren,
lyssnandes till din röst
musiken
som fick mig att minnas
alla gånger du kysste mig
när det regnade som mest

det var alla dagar
då lungorna var fulla av betongluft
och läpparna skrek efter att bli smekta
av de där silkesmjuka orden igen
det var gata upp och gata ner
med livet i papperspåsar
och vetskapen om att alla
återvändsgränder närmade sig

det var alla taggtrådsminnen,
alla söndertrasade veckor
med 37 brev addresserade till en och samma person
men som aldrig nådde postkontoret
utan låg kvar i den nedsläckta hallen
i vita ofrankerade kuvert
brev med halvkvävda andetag
som viskade:

kom till mitt kök och jaga bort
ångesten som står i dörröppningen,
radera alla mörka ord ur min ordlista och
håll om mig, bara håll om mig och prata,
säg saker som att världen inte alls går under inatt

och jag slog ditt nummer idag
med musik i huvudet
slog jag in det i väggen
för vi blir nog aldrig mer
än siffror för varandra
och det är ju så med papperskassar
som rymmer ett helt liv,
att de bara smulas sönder till bitar
så fort det börjar
regna