Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Om att inte våga hoppas

 

 

Allt yr omkring

som snöflingor i valstakt

stora som lovvikavantar

och mjuka

som ett barns kind

vaggande ner i medvetandet

viss om att

väl nere i djupet

skall de försvinna

i en enda stor hög av

besvikelse


Fri vers av Agnes
Läst 552 gånger
Publicerad 2007-02-07 17:06



Bookmark and Share

  Jojo
och hur hanterar man denna besvikelse

det här var vackert och sorgligt
2007-02-19

  K*
\"snöflingor i valstakt

stora som lovvikavantar\"

vemodsvackert!!!!
2007-02-12

  Mikael Lövkvist
En sorglig och vackert skriven dikt
om minnen och disillusion.
2007-02-09

  Albert
jag vill tro på en god gud
som samlar ihop lovikavantarna
så vi aldrig ska frysa mer
(äsch, det där blev väl tokigt)
(det var ju inga lovikavantar)
det var ju mjuka snöflingor
2007-02-08

  Rune Thorsell
Hej Agnes!

Ja, tyvärr är det väl så att när hoppets eteriska ångor dunstat, ligger besvikelsen kvar som sumpen i kaffekoppen. Som väl är har vi, som inte längre är helt unga, lärt oss att inrätta tillvaron efter tillvarons lagar. Vi kan konsten att befara det värsta men glädjas åt det oväntade.

En baggis: rad 9 - ta bort \"kommer\" och sätt in \"skall\".

Kram! Rune.
2007-02-07

    Bodil Sandberg
SNYGGT beskrivet...snöflingor i valstakt...så himla härligt poetiskt men även det sorgsna får du fram urtjusigt...ja snyggt
2007-02-07

    Lena Nilsson
Jag följer med i fallet i den här.
Trots det dystra slutet ändå vackert så länge det varar:
en sorts optimistisk pessimism,
som en tanke på livet före döden.
2007-02-07

  Ronny Berk
oj... oj då... faller för Din fina bild... lockar mej läsa Dina ord... men nej... ingen besvikelse..
2007-02-07
  > Nästa text
< Föregående

Agnes
Agnes