Du satt på golvet

smekte vovves päls

och log så vackert.

Ögonen var öppna

gnistrade av livets glädje

och jag var avundsjuk

på vovve.

Ingen bild fick jag ta

men det nuet är det

jag oftast återvänder till.

Efter var jag skakis

och allt blev fel.

Något inom mig visste

nog.

Att den stunden

var den finaste gåvan som

jag någonsin skulle få.