Jag ser dig men inte den du är för dig.
Jag ser mig men inte den jag är för dig.
Allt som samlats ihop och stinker,
fräter sönder och kokar upp mig inifrån,
Det ser inte du!

Men det känns som att du ser mig,
precis som jag ser mig.
Och det känns som att jag ser dig,
precis som du ser dig.
Jag kan aldrig veta, hur det egentligen är.
Jag vet bara hur det är för mig.

Inom mig är det ruttet och fränt,
men jag tror ingen ser det jag ser.
Ångesten har växt till ett ensligt myller
och jag har försökt med alla medel,
att få er att se det jag ser.
Det fungerade självklart aldrig,
just som jag önskat.
Självklart fungerade det inte alls.
Jag vet inte hur man gör,
Och det är bara så förbannat ensamt.