Hennes skönhet är
Motsägelsefull
där hon står i månljus

I motljus kommer Venus vandrande
Hon placerar kärleksfullt
sina åtrådränka tänder i din nacke
Genom din blödande mun kommer ofödda poeters ord
Hon ler det vackraste leendet du sett

Keruberna
har bränt sina pilar
Du ska alltid att älska henne

Vi kommer aldrig någonsin få en andra chans skrattar dina vackra älskarinnor
De har vänt dig ryggen för att åtrå varandra
Likt spädbarn omsluter de brösten du förglömt
Se, utan att vända sig om lämnar de dig i underjorden

När undergången kom sov du
bredvid en vacker hora som kysste ärren på din hals
hon lät dig kalla henne
Venus

Förlorad i din förlovning till besatthet
-Venus likt en åldrande kurtisan
benen säras
Ta mig
Du kan aldrig någonsin få henne

Du ser blodet från när hon förlorade sin oskuld men vi alla vet
att du föddes utan
Undergången har kommit och gått och du brann inte upp utan
smaken av aska stannar i din mun när brösten du kysste försvann i grå rök

Och Venus hon skrattar och du följer henne vart hon än går
Dina älskarinnor åtrår varandra i ett smutsigt hotellrum och i källaren
Ligger Venus moderskaka begraven

Du söker efter den förlorade staden
där hon födde din undergång till tonerna av horans skrik
I tider då Venus grät blod för att ge dig
evig ungdom som
morgongåva
Och ett vätskande sår som aldrig läker

Venus som aldrig någonsin kommer låta dig komma
närmare