Jag stod på en brygga

och såg solen gå ner

Sommarvinden lekte med mitt hår

Din hand smekte min kind

Du såg på mig

och viskade ljuva ord

Där ville jag alltid vara

Jag kände din doft

och din andedräkt

mot min hals

när du smekte mig ömt

och viskade ljuva ord

Då plötsligt vände jag mig om

Du var borta

Din doft och dina ord med dig

Regnet piskade mig i ansiktet

Vinden var kall

och blåste geonom kläderna

Jag frös

Såg mig om efter dig

Försökte att åter se solen gå ner

Det enda jag såg

var en gatlykta

som lyste upp i mörkret

Jag började gå hemåt

Genomfrusen och blöt

Plötsligt är du där igen,

lägger armen om mig,

värmer mig,

viskar ljuva ord

Men när jag vänder mig om

för att se på dig

är du borta igen

Jag fortsatte sakta gå

Nu visste jag att du inte fanns där

Jag gick

Regnet och vinden hade kylt ner mig

Jag frös

när jag gick ensam i mörkret

En och annan gatlykta

lyste upp vägen

Men någon ömsint hand

eller några ljuva ord

fanns inte!