Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Till skuggan ur det förflutna

Ack dessa mörka minnen
vaknar allt för lätt om natten
de bedövar mina sinnen
och fyller mina lungor med vatten

Du sa:
Vem tror du att du är?!
Du är inget, kvinna!
Jag bestämmer här
Du kan inte vinna!

Med blodet fullt av vin
Och hjärtat fyllt av hat
Blev hela världen din
Och min rädsla blev din mat

Du sa:
Jag är huvudet här
Jag tänker åt dig
Lyssna nu och lär
Du ska lyda bara mig

Du åt mina känslor, du åt mitt hopp
Jag var din marionett
Du ägde mina tankar och min kropp
Bortom sans och vett

Jag sa:
Jag orkar inte mer
Detta måste ta slut
Jag gråter fast jag ler
Jag måste hitta ut

Så hemsk måste känslan varit
När du insåg att jag vann
När du insåg att jag farit
Och din slagpåse försvann

Jag sa:
Jag kan inte förlåta
Jag kan inte glömma
Låt mig se dig gråta
Jag tänker inget mer gömma

Se på mig här och nu
Ser du hur jag ler
Och struntar i att du
Står på knä och ber

För det du glömde var
Att en kvinna utan sinnen
Har alla chanser i livet kvar
Och kan skapa nya minnen




Fri vers av Lapptanten
Läst 503 gånger
Publicerad 2007-02-21 00:26



Bookmark and Share


  jennie.
whoow.. fint fångat^^
2007-03-11

    ej medlem längre
*applåd*
Misshandel i alla sina former berör oss och du beskriver det hemska.....med fina rim och välvalda ord. Jag skulle ha lagt texten i vänstermarginalen....
Underbart fint skrivet!
2007-02-25

  nettizen
*rungande applåder*
Stark och ja..stark. Texten berörde starkt och ännu starkare var slutet!
2007-02-21

  Jonas Carlsson
otrolig... helt... otrolig bara!
2007-02-21
  > Nästa text
< Föregående

Lapptanten
Lapptanten