Det blåser kallt nu min vän
visst är det hopplöst ibland
men det får vi ta hand om sen.
Jag gjorde allt för att samla ihop oss
smågrus vid vägkanten
det var ju underligt förståss.
Men det mest underliga var
att det kärleksbrev jag gav
försvann som snön vid
vägkanten.
Det kanske föll över branten.
Vi såg bara på.

Jag studerade detta kärleksbrev
men kärleken försvann
likaså det jag skrev.

Och jag lovade att det där tar vi igen.
för jag höll dig så lätt men så hårt
o allt som är lätt från början blir svårare sen.
Jag ställde alla frågor som fanns
men du hade bara tomma svar.
för nu när kärleken försvann
vad har jag då kvar?

Var det dina djupa ögon som sa:
vi tar det en annan dag.
kanske var det de sista jag kunde ta
innan jag gav mig av.
Kan du se mig stå på egna ben?
ändå satte jag mig på golvet och teg
Samlade mod till mig för att skriva det jag skrev.

Kärleken försvann och likaså gjorde allt jag skrev,
det jag glömde lägga i gula lådan var ett kuvert
där det endast fanns ett tomt brev.