Jag var på tjejmiddag i veckan och det är alltid lika trevligt. Man får en kick av att träffa allihopa och är hög i flera dagar efter.

Glatta munnar som ihållande kacklar och ständigt blir avbruten av en annan livlig mun.

Vallade läppar är ett måste, gärna med smak av jordgubb.

Att gå på tjejmiddag är bättre än vilken energi drink som helst eller kan Vodka/Red Bull ha något med saken att göra?

Framtida lysande idéer presenteras om vart annat med sprudlande viljekraft. Ett tungomålstalande väckelsemöte skulle lätt ligga i lä.

Nu är det ju så att vi alla är i lite olika åldrar, ursprung och fas i livet. En enorm tillgång i många lägen och ibland inte alls.

Senast så kläcktes den käcka idén:

-Ska vi inte köpa biljetter till \"Ladies Night?\"

Nio glänsande jordgubbsdoftande läppar ropade:

-Ja! Vad bra! Hurra!

Endast en surläpp sa:

- Ke?

Nio glänsande läppar sa:

-Martin Stenmark!

En surläpp sa:

- Fy fasen och gjorde kräktecknet.

Ideen i sig tycker jag var fenomenal. Bara en massa brudar, ett otroligt party och att göra något tillsammans. Men med:

\"jaaa kåååmmer iiinte häääm i kveeelll\"

Nä, tacka vet jag Chipparna i så fall.

Med en frasig och stram liten läpp försökte jag kungöra en annan oerhört sagolik ide men det var svårt att överrösta armkrokarnas jordgubbsdoftande körsång:

\"låååt åss ta faarveeel\"

Med min röda tändare i luften gjorde jag ett försök:

\"Lay beside me, tell me what they\'ve done
Speak the words I want to hear, to make my demons run\"

Det var inte ens lönt!


Brudarna tog tjuren vid hornen och sparkade bakut och vrålade:

\"Raka av mitt hår,
och bäras ut på bår\"


Jag slet med ett elegant pappersryck bort duken utan ett enda kras, rullade ihop den till en mega-megafon, ställde mig mellan salladsskålen och aiolin och brölade:

\"-METALLICA, Stockholm Stadion den 12 Juli.

Biljetterna släpps den 26 Februari.\"


Nio stycken jordgubbs o:n stirrade förvånat på mig när min Gene Simmons tunga ofrivilligt åkte upp och ner i takt med headbangen samtidigt som jag gjorde hårdrocks tecknet med fingrarna.

Då tog Värdinnan pappers-duks-megafonen ur min hand, vecklade tillbaka den till en duk och försökte lägga tillbaka den på bordet samtidigt som hon jordgubbsputande sa mästrande:

- Nu måste vi prata om det här flickor och komma överens!


Vi satte på en gammal Ebba Grön skiva istället och gick sedan ner på den lokala puben.

När vi gick såg jag allt värdinnans make, nyss uppkommen ur källaren, stå i fönstret och göra ko-ko-tecknet med fingret runt örat.