Ikea leveransen med vårt beställda kök kom igår och med den våra Sultan madrasser.

Maken jobbade eftermiddag och jag såg för mitt inre att möjligtvis Torsdag till veckan kanske tid fanns för att få ny bädd på plats.

En rejäl kvinna reder sig själv tänkte jag och kavlade upp gäddhänget i nackhöjd samt visslade vovvelikt Hit nedåt källartrappan.

- Öh...typ..va, hörde jag växtvärken 17 år stöna.

Två feta madrasser skulle kånkas upp för en s-liknande trappa. Växtvärken gnekade alldeles kollosalt:

- Jag kommer att ha träningsvärk imorron!

Vilket kärringgnäll! Måste vara farsarvet.

Jag andades några snabba djupa spottade i nävarna och pumpade upp gäddceps till en bulle ovanpå istället. Slog mig över bröstet utbrast ett Cromagnobröl som fick växtvärkens moderna byxhäng att förläget visa vänster skinka.

Gardinstången i trappans fönster kan numera användas som båthake och den blå ljuslykta som förr dinglade där var ju så jävla ful ändå. Svartstrecka vid trappans bortskrapade tapet torde väl kunna gömmas bakom en tavla och att trappans räcke numera sitter löst kan väl för fasen omöjligt bara vara mitt fel?

När vi äntligen släpat sängarna på övre plan kastade sig växtvärken flämtande på det kala golvet och hade mage att utbrista:

- Men Morsan, va fan...Haru inte ens plockat undan de gamla sängarna.

Just i det läget var jag tvungen att hejda mig lite. Jag tog fram dosan och knådade till en ordentlig prilla som trycktes fast under läppen. Med tummarna bestämt i armhålorna betraktade jag det urkramade lilla gelatinbladet som flåsade ner mitt nylackde golv i hallen.

Jag beslöt att låta fjollträskar\'ns (makens) mobila hjärt och lungmaskinen fortsätta stå stand by i garderoben och ångrade bittert att jag inte blandade mer bark i växtvärkens välling vid tidiga barnaår.

Sedan skulle fyra enkla ben skruvas fast med var sin okomplicerad skruv samt var sin okonstlad metallbricka på var säng!

Ikea hade borrat lite snett och sågat lite vint och urholkat lite skevt och ibland inte alls. Benen var för tjocka eller för smala eller för korta eller helt enkelt för högfärdiga för att alls vilja passa på sängjäveln.

Jag gick ner och hämtade upp alla de verktyg jag tyckte såg våldsammast brutalast och allra mest skitiga ut.

Tills slut fick jag fast benen alla åtta eller alla fall det som var kvar av dem. En del saker klarar man galant med brutal ilska.

Jag kan knappt bärga mig inför morgondagen när kökets alla molekyler som ligger i miljoner olika lådor ska fogas samman.

I natt sover jag i alla fall med Sultanen!