När min kudde
får vara din kind
genom ändlösa nätter
känner du någonsin
mina tårar i stormen
då du vandrar likt en vålnad
i mina drömmar
Jag andas stötvis
en tyngd på mitt bröst
som aldrig lättar
De ögonblick då vi ses
dina läppar spottar blixtleenden
fjärilsvingarna inom mig blir ett brinnande inferno
Jag vacklar
- en sotgrå ruin i gryningen