sitter här
stum i min dåraktighet.. känner mig rörd

vad jag just insett och känslan jag fått går inte att beskriva

det är bara jag i hela vida världen
det är bara jag och alla andra ?

jag längtade efter kärleken, den som jag inte visste att jag fick
kände mig ensam, det fanns bara jag

tårarna har runnit, vaggat mig till söms
det är inte mycket som får mig att gråta

men när någon viskar *jag älskar dig*
rinner tårarna inte längre av ensamhet
utan av förtvivlan över att jag inte insett


av orden bakom orden kan jag förstå, det är inte jag mot världen

om jag visar min kärlek, får jag den tillbaka