I ilska

vandrade jag omkring i skogen

Gjorde djupa spår i snön

med oanad kraft

Jag kräver att mina spår ska synas

Jag skällde som aldrig för

inom mig.

Skrek tyst så högt

att snön föll ner från grenarna.

Jag kräver att mitt ord ska höras.

Jag repeterade allt

som jag aldrig kommer att säga dig.

Och blängde

på solens reflekterande i snön.

Jag kräver att det jag är ska synas.

Utmattad

vandrade jag sen hem

Satte mig ner i vår tomma kyrka på hemvägen

och fyllde mitt inre tomrum.

Hela dagen rann tårar ner efter min ena kind.