Hon har vårvindar i håret
Dansar runt på brunnslock
Vita tänder glänser mellan smultronläppar

Ändå
Har hon en klump i hjärtat
En tumör av känslocanser
Skymtar fram i mörka ögon
Ibland

Dom ser en fjäril som flyger fram
Där hon ser en fallen ängel
Som krälar med brutna vingar
Brutna ben

Och medans blommor slår ut utanför fönstret
Sitter hon bakom nerfällda persienner
Och skriver avskedsbrev för tusende gången

För det är svårt att vara någon som alltid
Skrattar fel, gråter fel, är tyst fel, öppnar käften fel
Inget tillfälle är rätt när man gör fel

Hon vet det
Hon med glitter i håret och blåmålade ögonlock
Hon med
Smultronläppar

Hon har byggt en blomstrande mur runt sitt krig
Det är svårt att vara hon som stänger in

Svårt att vara hon
Som sjunger ensam