Stilla dag
när himlen plötsligt mörknar, och
vindarna rusar fram
som skrikande huliganer efter
en förödmjukande
derbyförlust

ger sig urskillningslöst på allt
i sin väg
genom parken

river upp vattenytan på
den intet ont anande
dammen
med små guldfiskar i

knäcker grenarna på
dom skräckslagna träna
med latinska namn

rycker hatten av en stackars dam
på söndagspromenad, drar henne i håret
sliter i hennes kläder
lämnar henne sen
i oordning
som efter ett
våldtäktsförsök

en häger vänder likgiltigt
ryggen till
kör ner huvet mellan axlarna

så stillnar allt
lika plötsligt igen, himlen klarnar
och parkarbetarna förbereder sig på
en måndag
med mycket att göra