Vinden har stillnat
sångerna tystnat
jag står i ett regn
av osagda ord
och jag bär på ett barn som
aldrig blir stort

Löven har fallit
som gulnade foton
förlorade minnen
ekar som rop
och jag känner en doft som
kallar på mig

Jag följer en älv
uppströms mot norr
nipornas lår
är av lenaste sand
och jag finner dig halvägs in
i ett backsvalubo

Jag kan höra din röst
fast du ingenting säger
du får mig att minnas
allt jag har glömt
och du håller om mig nu
när jag kommer hem