är det ett löfte?
för många skäl att tvivla
när ska du lära dig att regna?
lära dig att gå neråt?
jag är inte stark nog att bära dig
jag kan inte vinna
men för dig ska jag försöka igen
hur vill du känna?
där under den frusna huden
bara för dig ska jag försöka nå in där
ta mig upp inunder
men mina händer måste beröra dej först
överallt vidröra bara dig

en kall vind mot mitt svett
gråter tills döden försvinner
jag var ju bara en pil på väg igenom
ämnad att oskadliggöra
skulle inte fastna eller lämna några spår
ville aldrig behöva dra mig tillbaka
men varje gång är det likadant
är det inte du så är det jag
skulle ju vara färdiga med varann
vi hade inget mer att säga varann
eller inget mer att prata om rättare sagt

vägen var tydligen fortfarande vid och öppen
en dödsfarlig lek med min helare
kan jag sjunka?
jag ber om frisläppande
du kryper tätt intill, känner din hetta
känner din fukt, känner din gråt
en form av tyngd omöjlig att stå emot
krossas under den, behöver inte andas mer
munnen fylld av bröst
du av mig
din blick i min

försöker återvända
låter bli
det är alltid en ny dag i himlen
det finns alltid ännu en väg dit
det är alltid för evigt i himlen
renad och förberedd för osynligheten
jag är sandkornet som förliser
det var ett löfte
det finns inte längre några skäl att tvivla på det
jag kunde vinna men bara för dig
men jag nådde inte upp inunder
skulle byta bort morgondagen
för att kunna hålla jämna steg med vinden
nu blåses jag bara bort
ett sandkorn som förliser