Jag tror inte du förstår
fast det gör så ont.
Tror inte du förstår
så mycket som du sårat,
så mycket du förstört.

Jag vet att du hoppas,
lika mycket som jag,
att allt ska bli bra igen,
precis som förut.
Då vi var som systrar.
Men jag är rädd att det inte går,
så rädd för att
förlåten inte ska räcka till,
räcka till för att glömma.
Räcka för att gå vidare.

Jag tror du vet,
att jag vill vara klar med allt,
glömma
och gå vidare.
Men jag börjar ana att
det aldrig blir vi igen,
älskade syster.