När skymningen faller och sömnen inte finns där,
när himlarna rasat och stjärnorna faller,
och du står mitt i ingenting och undrar hur du hamnat här.
När du hamnat i sömnlöshetens kalla famn,
en famn som vaggar dig i fruktan,
bort från det land som du gav ett namn.
Ska du höra den viskande rösten,
som lovar dig allt du en gång hade kärt,
den viskande rösten löd starkt den hösten.
då allting blev som du läst

När dagen slutar och vakenheten inte försvinner,
när himlarna rasat och marken faller,
och du står mitt i allting och tårarna väter dina kinder
När du landat i olyckans fång,
och sömnlösheten vaggar dig till barndomsminnen,
ska du då finna tröst någon gång.
Trots alla vindar som piskar,
när du hör rösten i natten
Ska du då höra att det är jag som viskar,
om att kärleken är skatten.