Det är nån som slår spikar i träden om nätterna
rader av femtummare slagna med kraft
djupt in i köttet så bara
huvudena syns som inborrade
silverpatroner i stammarna
och jag blir inte klok på
varför nån skulle vilja göra så

kan inte tyda tecknen

men jag föreställer mig att det är en
ensam och ljusskygg stackare
som sitter och kurar bakom
persiennerna om dagarna
och väntar på att natten
ska ge honom mod och kraft nog
att smyga sig ut
och hamra in sitt livs
såriga poesi i trädens
blödande stammar

när ingen kan höra de tysta skriken

och U känner ett smygande obehag
och säger att vi borde göra nåt
för hon har sina misstankar
och sina erfarenheter
av urspårade svikna män
och de desperata handlingar
dom är mäktiga
när samhället vänt dom ryggen
och det finns en kvinna
i närheten att ta ut det på

och ingen kan höra skriken
ingen kan tyda tecknen

vid strandkanten
inte långt därifrån sitter a-laget
och dom talar varken svenska
eller finska med varann längre
utan arabiska, vilket gör
deras högröstade palavrer
än mer hotfulla
för den som inte vet bättre
och förvånas över
frånvaron av radband
bönemattor
och fundamentalistiska rop om Jihad

inget är sig likt
bortsett från spriten

och ingen frågar längre vem som har
vänt vem ryggen
dom med sitt främmande språk
sin främmande kultur
och sina bristande bidrag
till den gemensamma produktionen
eller vi
det här samhället som

inte längre vill höra skriken
inte vill tyda tecknen

och snart nog har vi väl en
raskolnikov här igen
som med sin skeva verklighetsuppfattning
och sina förvanskade ideal
är beredd att ta saken i egna händer
och göra det som
ingen annan vågar:
effektivt och kliniskt
skrida till verket
för allas bästa
i samhällets tjänst

nån som vill tysta skriken
radera tecknen

och själv kämpar jag förtvivlat
för att ta mig ut ur den här
kväljande högen
av multnande fjolårslöv
som gör att jag varken kan
se eller höra
känna eller tänka klart längre

inte höra skriken
inte tyda tecknen

måste röja upp i rabatterna nu
och ge plats för nåt
nytt

nåt som gör mig
till en hel människa igen