Jag är inte själv i min sorg

för mina vänner delar den med mig

Tack vänner

för att ni omfamnat mig i era ord och i era hjärtan

Jag gråter i språket

språket som söker sina rötter och sin berättare

men ..

vad ska jag göra med denna öken

som förtär mina dikter

Åh min långa gryning

skynda dig..skynda dig

kom och omfamna mig

för jag vill veta om du är levande eller döende

Tackar mina vänner

Tack för varje blad som bär mina tårar

och som tänder elden i era hjärtan

Tack för varje moln som regnade

Tack för varje öga som grät

för varje hand som satte blommor på min mammas grav

Min tår är det sista som jag har kvar av mitt hemland

och det sista minnet som strålar

Oh..vänner

I dag avslutade jag mitt budskap

så sprid mig om ni vill som ånger

minnen

som segel

eller släck min eldsvåda i livet

Gör mig till ett vulkanutbrott

Detta är mina ord så ni får rita de

som en måne i sorgens natt

detta är mitt blod..

ta den

dela den

som träden i minnets sand

Detta är mina vävnader

riv de

sprid de

som ett regn i kärlekens öken

Detta är mina fingrar

så skriv de till en dikt på strängar av glädje

detta är min aska

låt vinden föra bort den

Regnet skall komma till er

ska tvätta de uttryck som jag skrev på era gator

och driva ut de lustar som jag lämnade på era fönster

Tack vännen....dina ord tröstade mig

dina ord omfamnade min själ

 och smekte mitt

hjärta..

Tack alla vänner som tröstade mig med ord,tankar och tårar