Tänk på nåt för länge och det växer till liv
Skär sig ut ur ens inre som en rostig kniv
Och att förtränga det då finns inte som alternativ
För man inser att sanningen är lika fiktiv

Som ens tankar, dom växer som ringar på vatten
Man överdriver allt, liksom ljud i natten
Till slut tror man sig ha Gud i hatten
Och man börjar söka efter den förbjudna skatten

Meningen med livet kanske är det man gör
Men om frågan i sig har växt sig till en tumör
Är det risk att det inte finns någon mening alls
Och vad gör man när det svaret lagt sin tyngd runt ens hals?