Jag har sprungit så många varv
så många varv i parken.
Jag har sprungit längs grusvägar
och på skogsstigarna,
du vet som vi alltid gjorde.
Jag har sprungit runt,
runt
men jag blir aldrig klar
det blir jag aldrig som du vet
så jag fortsätter.

När vi sprang våra varv
våra varv i parken
brukade du alltid fråga varför jag sprang
- du har ju inget mål.
Jag brukade aldrig svara men jag tänkte alltid;
-för jag älskar att springa bredvid dig.

Och nu när jag springer
mina många varv i parken.
När jag springer längs de öde grusvägarna
och på de smala skogsstigarna
gör jag det av saknad till dig.
Du frågar inga frågor längre
men jag pratar ändå
och hoppas på att du en dag ska springa bredvid igen
varv efter varv.