varje natt har mina tårar sakta en tävling nerför kinderna till mina mungipor

jag får sakta smaken av salt i munnen

smaken känns igen , sorg det smakar sorg och saknad

ofta om nätterna när staden har somnat in

kommer smaken åter

sorgen smakar som ett kilo margarin ,en tjock & trög känsla på tungan.. som gör att man mår så illa av bara tanken på att svälja

smaken binder känslorna inom mig
känslorna som är samanflätade i flera år
och fler kommer att gå
men minnena gör sig alltid sig påminde som om det vore i går
att få uppleva samma tragik och trauma ..,natt in och natt ut
i flera år
tårarna bildar de rynkor i huden som senare ger vika för den flod som brister

en känsla av illamående.

en känsla av tomhet

som inte kan ersättas

en känsla av oförglömlig kärlek

en känsla av Vi

jag har besegrat

jag har besegrat många minnen

med detta minnet vill jag inte vinna över

jag vill minnas

men inte med samma smärta

jag vill känna livet i min mage igen.



skrivet till minne av mina barn som gick bort vid födseln.
Julia & sebastian - 31 Aug 2004.
Älskad och Alltid saknad.
Er Mamma