Med lampoljan i ena handen,
den tända facklan i den andra,
tar hon en lagom munfull av oljan.

Inte för att hon förlorat förståndet,
inte heller är hon suicid,
utan helt enkelt för att hon kan.

När vindriktningen är klarlagd,
tar hon ett djupt andetag genom näsan,
blåser ut lampoljan i  en explosiv dusch
i riktning mot den tända facklan.

Ett eldmoln skapas på en tiondels sekund,
hettan känns i ansiktet,
ljudet är bedövande.

Nu strömmar adrenalinet till,
och primalskriet går inte att hejda.

Lampoljan rinner utmed hakan och nedför bröstet
men vem bryr sig...

...en eldblåserska är född.