ljudet av regn mot fönsterrutan
är som tortyr i mina öron
det dundrar som åska
fast värre, högre

Bröstkorgen och magen
höjs och sänks
andas, andas
men det gör ont
som om det krävs
all min livs energi
för att fortsätta

Kroppen är matt och
att täcket kväver mig
bryr jag mig inte om

det brukade vara min vän
där var jag osynlig
där fanns jag inte

det har vänt sig emot mig
blivit min fiende
kvävd, död