Vår bäcken porlar och skrattar.
Men under sommaren den sitt flöde mattar.

Det är lika med känslorna om våren.
Jag känner mig inte mer normal än den inlåsta dåren.

Vem är galen och vem är sann?
Kan jag avgöra när förnuftet försvann?

Människor omkring yr som små regndroppar i vinden.
Några fastnar i mina ögonfransar medan andra rinner ner för kinden.

Jag gick hem efter träningen i dag.
Jämförde mig själv med vem jag är och vem jag var.

Jag mins inte staketen, jag mins en tjock mur som avskilde mig från världen.
Såg till att inget var riktigt verkligt utan sågs på håll från ett fönster under bilfärden.

Mitt privata helvete där jag höll mig själv instängd,
avskild, avstängd och inträngd.

Det är tur att solen har börjat gå upp varje morgon och att mitt staket har blivit lågt vitt och gjort av snickarglädje.