Önskar allt för ofta att jag bara fanns
att jag inte önskade
och att jag inte längtade
Hade varit så skönt att bara vara nöjd med existens
utan drömmen att förändra och påverka
Ser hur andra lever i en glad bubbla
en rosa bubbla utan hårdhet, krav och förhoppningar
ibland önskar jag att jag fick en egen bubbla
så jag slapp smärtan verkligheten erbjuder
inuti bubblan är jag inte ämnad mer än knapp måttlighet
i bubblan finns inte kraven från folket, från Dom
Jag hatar Dom
Dom som satt upp riktlinjer och normer som jag inte kan följa
kan inte följa för Deras normer fällde mig tidigt
nu har jag rest mig men det gör fortfarande ont av skrubbsår
det är så konstigt att jag är för dum för Deras värld
I världen Dom byggt upp av plast, luft, stjärnglans och otrohet
är min syn för verklighetsförankrad, tanke för stor och åsikt för obekväm
Hur överlever jag i Deras värld utan att svikta i mig själv?
Hur lever jag?