Gatorna är alla de samma,
och jag går i samma skor,
när jag vandrar och vandrar,
men nu jag längtar efter ett möte,
ensam har jag varit tillräckligt,
för att räcka detta livet ut,
nu vill jag möta dig.

Allting är så bräckligt,
en blick, ett leende, en rörelse,
allting kan förstöras,
lika enkelt som att säga farväl.

Bredvid dig är jag gjord av glas,
och du håller en hammare av stål,
men din kropp är gjord av silke,
så mjuk och perfekt är din hud,
att jag inte vet vad jag gjort
för att förtjäna dig,
förtjäna detta sköra ögonblick,
min sönderslagna själ i skärvor,
när din hammare slår, och slår, och slår…