Hennes väsen
skrider fram
och skänker ljus
åt nattens mörker

Majestätiskt klädd
i böljande vit skepnad
och med månskenets ljus
smekandes kring benen
vandrar hon

Skogen håller andan
och lyssnar, för
gudomligt är ljudet
av en ängels fotsteg
i nattfuktig mossa

Hon går med en styrka
bland vassa taggar
och utstrålar lugn
när hon ger liv åt mörkret

Med min hand vill jag röra
gudomlighetens ljus,
hämta kraft i mörka ögons
oceanblå djup

Trygghetens lugna suck
fyller mitt bröst
i vetskapen
att hon alltid ska vandra
och sprida ljus
i mina skuggors nattsvarta dal