Mathilda dansar med ömma fötter
alltid ända tills natten tar slut
Hon valsar in i morgonljuset
där allting ska bli som förut

Mathilda har dansat med många
en stund, till och med, med mej
Hon dansar alltid så nära
precis som hon gör nu, med dej

Jag går ensam hemåt
lamporna har slocknat, musiken är tyst
Jag tror att allt är detsamma
men Mathilda har mig kysst

Så av ensamhet och tystnad
kan jag inte längre njuta
Mathilda dansar med ömma fötter
hon har ändå så svårt att sluta

Mathilda dansar i stormen igen
för att lätta det inre trycket
Hon flyr över ängar och stränder
från dem som vill för mycket

Men en dag vill jag se henne sväva
över gräset till en varm trygg famn
Där ska jag stå, se ut över havet
och aldrig glömma hennes namn