I en sjö av tårar

har hon frusit fast

trots solens strålar

ligger isen hård kring själen

kring det rum där det ligger lakan över möblerna

Någon släppte in vinden

och ett lakan har fallit av

Det hon trodde var glömt

har åter fått liv

och den vassa isen

skrapar mot väggarna i rummet

som hon trodde var glömt

Den vassa isen

den kalla, hårda isen

håller tårnarna kvar

fastfrusna

inlåsta