Solen sipprar sig in mellan mina silvriga persienner i aprilvädrets skiftande väderlek.

Jag sitter mitt i livet, eller i början av det. Framtiden breder ut sig som ett evinnerligt mysterium som bara väntar på min upptäckt.

Somliga saker är förutbestämda liksom den väntande förföriska balen, längtansfulla studenten och ett arbetskontrakt på ett sisådär ett år framöver därefter. Lite är bestämt men det är mycket jag ännu inte vet om min framtid.

Vill backa och gömma mig för det okända samtidigt kommer en penetrerande känsla inom mig fram, som innan varit gömd. Jag vill veta, se och uppleva.

Livet går vidare liksom allas liv gör. Det är som en evinnerlig stig att följa eller avvika ifrån. Antingen kan man följa med eller helt stanna upp men det hindrar då saker man hade kunnat få upptäcka om man vågat ta det där första steget.

Jag måste följa med och ta de där riskerna jag är så rädd för och njuta av det lilla förutbestämda som finns där.

Så fantastiskt det ändå är att vara människa, att ha privilegien till ett liv..utan ramar bara genom att följa sina innersta drömmar.

Lev idag:)