I tusen och tusen år
har jag levat, dött, återuppstått

Aldrig har aptit mig svikit,
aldrig har mig villebråd förvägrats

Med förnyad kraft har jag från
värd till värd gått vidare,
förklarandes mitt väsens starka
tillgivelse

Men otack är världens lön, alltjämt
jag möts av hat och vämjelse, med
konstens knep till kroppsförvisning drivs

Ofta till döden blivit dömd,
för vars oro det saknas grund då
bödel av sån kraft, ej
på jorden kommer vandra.

Kan du av detta förtälja, vad
namn jag av er fått?