Du säger att jag stänger in mig
och att det är som om jag inte finns
och jag svarar att jag kanske inte gör det heller
du fryser överdramatisk din blick och säger
att du är rädd för mig
och i samma andetag frågar du
vad du gör för fel
jag skulle kunna fortsätta gräva upp sand
från mitt djupa djup
och kasta den på dig
men jag ser att det räcker
och konstaterar

- Det är sorgligt att en mor är rädd för sin egen dotter
(men jag är faktiskt rädd för dig också)