Det tog lång tid
att måla mitt
stafli vitt.

Och att
inse att
delar av mig är så
djupt inne i poetiska
tankebanor
att hälften av
mig har befunnit sig i
någon slags
tomhetsdvala i flera
månader nu.

Att jag inte är jag
utan de där sena nätterna
och anteckningarna
under kudden.



Men nu ska jag vakna,
nu ska jag
ta reda på hur dina
måndrömda hundar
ser ut.

Och hur du
kan förföra mig så
lätt på franska.