Men det visade sig
att du bar
en fasad som du
målat i glada färger.

Att du hade
ett syfte med att
försöka
förstå mig.

Så nu har din
fasad blivit
en i gråskala.

Och jag
pratar inte med
dig mer.

Jag gråter inte,
för du påverkar
inte min andning
eller mitt sätt
att le.

Men jag är arg.

(Fast mest för att
folk skulle hatat
mig om jag
handlat som du.)